Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Måndags morgon. Eva vaknade med en
egendomlig lust att vara lycklig. Repetitionen vid
Åkersholm hade gått förträffligt, alla hade varit så
vänliga mot henne, friherrinnan hade icke visat sig det
minsta nedlåtande, tvärtom hade hon behandlat henne
riktigt hjärtligt. När Eva slog upp fönstret, der imman
hängde i stora droppar, nådde henne en frisk doft af
väppling och klöfver. Jonas stod der nere och brynte
sin lie, ljudet klirrade med ett eget behag genom den
friska morgonluften, han var just i fård med att slå
andra klöfverskörden på vreten nedanför. Resedan
ångade från rabatten, Eva löste upp sitt rika, mörkbruna
hår och började kamma det, medan hon halfhögt
små-gnolade på en melodi ur Lohengrin. Der ute i det
andra rummet, hvars fönster vette åt vägen, låg hennes
drägt utbredd på soffan. Hon hade ställt den i
ordning, sedan hon kommit hem på Lördagskvällen. Hon
måste ut och se på den — den var så vacker. Hon
vred upp håret i den vanliga stora knuten öfver hjässan
och öppnade dörren.
Hur skönt solen sken der ute, der fönstren lågo
åt öster. Hon kastade en blick på klädningslifvet af
purpurrödt siden, tog upp det och granskade
hermelins-kanten, som hon sytt på själf. Jo, det var bra, hon
lade det tillbaka på soffan igen och gick fram och
öppnade fönstret.
Der fanns någonting på bänken nedanför. Hon
tyckte först, att det var ett bylte kläder, men det rörde
sig, det reste sig. Det var en kvinna, som vände på
hufvudet vid ljudet af hakarne. Eva sträckte sig ut.
Deras blickar möttes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
