Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen var då klockan ett, och hon var ledig.
Ut? — nej, hon vill aldrig gå ut mer. Det mulnade och
började sakta regna, ett mildt vårregn. Löf och gräs
doftade så friskt genom det öppna fönstret. Konvaljerna,
som hon fått af en skolflicka på morgonen, stodo
i glaset och talade om kärlek, och om att sommaren
var nära.
Då kom hon ihåg, när han i vintras körde upp till
prostgården i sin bruna bäfvermössa och sin korta
pels. Hon såg honom, hur han stod der och vek upp
fållen, när hon kom ut på trappan. Så lycklig han
såg ut. Och slädpartiet och dansen, och så när de
foro hem i månskenet, och det var kallt. Hur han tog
af sin kappa och svepte om henne, och hur han höll
sin häst litet efter de andra, fastän han frustade och
ville fram, hur han satt och snärtade med piskan små
krumilurer i snön, hur hans hand, liggande på
fot-sacken, höll tömmen, den der kraftiga handen med en
liten mörk, fjunig skuggning nedanför manschetten.
Hur han hade skrattat sitt friska, musikaliska skratt,
som lät så vackert i skogen — men det hade sprungit
en ekorre öfver vägen. Så gick hon ut i köket, dit
Johanna just kom in med ett vedfång. Men hon drog
henne till soffan, kastade sig ned framför henne och
snyftade och grät i hennes knä, med hufvudet mot det
grofva, hvassa ylleförklädet.
I början af Juli ett par dagar efter sedan Eva
återkommit från sitt åtta dagars besök i prestgården,
körde en vacker morgon en liten gul korgvagn upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
