Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordet, men det for han ifrån. Han hade sina saker
i Vikhyttan, sade han, och han skulle resa igen i
morgon med tåget. Men med Selma talade han litet
medan prostinnan var ute, och det var mest om er, och
ledsen såg han ut, sa’ Selma, och det säger jag er,
kära fröken, att om ni —»
»Snälla fru Asp, säg ingenting», sade Eva med en
ny snyftning,. »jag kan ändå ingenting förklara för er;
ni får lof att ha förtroende för mig, fast jag ingenting
kan säga.»
»Får jag inte bädda nu åt fröken, här finns godt
om sängkläder?»
»Nej, det är inte värdt, jag får lof att gå tidigt i
morgon för att vara i ordning i skolan. Jag går väl
ner vid femtiden. God natt, snälla fru Asp. Det är
bäst jag tar afsked med detsamma.»
Redan klockan half fem kom Eva in till fru Asp,
som ännu låg och sof den uttröttade arbeterskans
tunga, djupa sömn. Eva väckte henne icke — hon
drog tyst upp gardinen och satte sig vid fönstret och
väntade. Snart började mjölkkärrorna, som från
herr-gårdarne skulle fara till stationen att långsamt köra
förbi. För hvarje nytt buller spratt hon till. Jo —
der ändtligen hördes en åkande i raskt traf på den
torra landsvägen. Det var Per Olsons röda häst och
gigg. Och der satt han.
Hon reste sig upp och böjde undan en växt i
fönstret Han hade sin blå kappa med den långa
kragen öfver axlarne, Rembrandtshatten satt djupt i pannan
— men hvad lians uttryck var förändradt, hårdt, skarpt
och dystert — och det var hon skuld till. Det gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
