- Project Runeberg -  Eva. Berättelse /
154

(1888) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helt och hållet uppmärksamheten, och det . lilla buller,
som uppkom genom att skaffa stolar, hanga upp
öfver-rockar och sådant, hjälpte Eva att öfvervinna den första
förvirringen, så att hon ganska lugnt kunde göra sin
fråga: »kan du säga mig, Anna i Granvik, hur det kom
till, att Gud skapade människan allra sist», hvarpå en
liten tös med tindrande ögon reste sig upp och ropade
klart och ifrigt, »för det att hon var lickst».

Det glimtade till ett litet leende i Evas ögon, och
hennes blick mötte herr Eckermans. Hon hade icke
Bett honom på fem månader, och hon visste icke att
han var på trakten. Men ,nu skulle han åtminstone få
se hvad hon dugde till, nu skulle hon med ens plåna
ut intrycket af den rosefargade sidenklädningen, de röda
kameliorna och det der eleganta, som gjorde honom
ledsen. Hon slog sig in på geografien. Hon och
barnen reste härs och tvärs genom* landet, och öfverallt
voro de hemmastadda. Naturen kände de, sam får d
s-medlen och industrien, det var ett lif och en lust
Der-efter kom aritmetiken. Hon stod der med kritstycket
vid den svarta taflan, som en general framför sin armé,
hon ritade och hon strök ut, och undan gick det med
exempel ur deras eget lif, än voro de rika och än voro
de fattiga, än skulle det växlas och än skulle det
skänkas bort, i trettiotvå delar och tjog och liter och
meter, det regnade frågor och det haglade svar, så att
bondgubbarne suto der alldeles häpna. Det var också
Evas bravurämne.

Dét var icke utan, att prosten var rörd, när han
höll talet, och att han sedan med en liten skärpa
hvi-skade till sin fru: »Hvad var det jag sa’, Mina? Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaeva/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free