- Project Runeberg -  Eva. Berättelse /
59

(1888) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att detta var bara den första hösten — sedan skulle
det komma två — tre — fem — tio — alldeles
likadana. Då kom en ödslighet öfver henne ända till
för-tviflan. Hjärtat började då storma inom henne och
begära någonting annat, ungdomslifvet rörde på sig och
ropade på ombyte, och hon brukade gå ut och slå sig ned
på träsoffan framför gumman Johanna och utbrista: »Hu,
jag kom att tänka på framtiden, Johanna, och jag blef
så ängslig; jag står aldrig ut — nej det gör jag inte —
att lefva tio år på det här sättet — kanske tjugo.»
Gumman stannade sitt spinrockshjul och tog af sig
glasögonen: »Kära fröken», sade hon, »tänk aldrig på
det. Det sörjer vår Herre för. Det var inte lönt att
si mer än en dag om sender. Det är nog att hvar dag
har sin plåga, det är ett riktigt sannt ord, för vi står
rakt inte ut med mer. Sir fröken, man har ingen
kraft på förhand, den får vi bara lite pö om pö, efter
som vi behöfver den.»

Småningom gjorde sig Eva bekant med bondfolket
i granskapet. På sina långa promenader tittade hon
in än här, än der, och på de flesta ställen var hon
välkommen; men det fanns ändå dagar, särdeles de
söndagar, då vädret icke tillät henne att gå till kyrkan,
som föreföllo henne olidligt långa och dystra. Det var
så tråkigt, der hon just nu satt uppkrupen på knä i
ländstolen, hängande framstupa öfver karmen, med båda
armbågarne på fönsterbrädet och ansigtet stödt mot
flatsidan af händerna, att bara se denna eviga backe,
der snön låg här och der i fördjupningarne, och der
tufvorna stucko upp bara och mörka — och vägen, som
vred sig in i skogen, och ladan der borta vid skogsbrynet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaeva/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free