Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lyckligtvis», svarade Eva småleende, »behöfver
jag inte andras ögon för att se med.»
När de sutto i vagnen och rullade af hemåt i den
stjärnklara natten, sade prosten till Eva, som satt
baklänges: »Ni for allt den här vägen med starka
fördomar för några timmar sedan?»
»Ja, det erkänner jag, men de ha flugit sin kos
som agnar för vinden. Ack, hvad de voro snälla
allesammans.»
»Ja, ser ni det är så här i verlden. A ena sidan
kan man möta smuts och råhet, men när man trängt
igenom den skorpan, så flnner man det mänskliga och
tilltalande innanför, och å andra sidan kan man möta
flärd, ytlighet och fördomar, men bakom den skorpan
finns också det mänskliga, som aldrig förfelar sin
verkan på oss. Vi skola bara inte stanna vid utanverken.»
»Och», sade Eva, »så finnes det också en skorpa,
som heter last och sedeslöshet. Tror ni på det
mänskligt tilltalande också der?»
»Jag tror att gudsbelätet aldrig så spårlöst
utplånas, att man inte kan finna en och annan spillra af
det^ om man gör sig möda.» Prosten, som just tände
sin cigarr, kände en liten hand som vidrörde hans med
en sakta klappning.
»Det är alldeles som en ny värld här i socknen»,
sade Eva, »ni äro alla så snälla, och jag är så
lycklig — ack, så lycklig.»
»Nå, det var då rigtigt * roligt, om fröken börjar
finna sig hos oss. Mina, hör du hvad fröken säger?
Jaså — står det så till.» Prostinnan sof nämligen
redan j yagnshörnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
