Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muntrade henne med en kort anmärkning då och då.
Hon kom småningom in på gamla minnen. »Vet ni»,
sade hon slutligen med en suck. »När jag såg er båda,
Sixten och er menar jag, så stod en tafla för mig så
lefvande ur mitt eget lif.»
»Ack, berätta den», ropade Eva i luren, »jag vet
ingenting roligare än att höra sanna händelser
berättas af den som upplefvat dem.»
Den gamla fröken såg småleende upp på henne.
»Skall jag», sade hon litet tankfull — »det är en
gammal historia, jag var ung då, yngre än ni, jag var bara
sjutton år.»
»Ack», sade Eva, »få vi inte sätta oss här?»
Men hon gick sakta framåt. »Den är inte lång»,
sade hon, »han var ung och entusiastisk som de äro i
vår slägt, han hörde till slägten på långt håll. När
danska kriget bröt ut, så ville han med, det stod inte
till att hindra. Innan han for, kom han hit, och just
här hade vi en ensam stund. Då sade han mig
alltsammans, och jag gaf honom min tro. Ja — det var
bara en halftimme — han stupade i kriget–och
sedan ha de gift sig alla mina äldre bröder och
systrar — och nu kommer ordningen till de unga, den
här Marianne kommer snart i turen, men jag har
lef-vat på min halftimme jag. Ja — det är så — det är
en stor skatt. Jag vet inte hvarför det kom för mig
så lifligt nu, men ni har ett så tilltalande ansigte.»
Utan tvifvel var det ett vackert ansigte, som nu
böjde sig ned och kysste den lilla hvita, vissnade
handen, som låg på hennes arm. »Ah, barn», sade fröken
Sigrid, litet skamsen och rörd. De voro nu vid foten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
