Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hur kom du på den idén då, Greta?“
“Jo“, sade Greta litet förlägen, “far
brukade säga förr, ’nog ä ungarne drygfödda —
men di ä ena välsignade ungar te ha i alla fall . . .u
Här hejdade Greta sig och blef mycket röd.
Den gamle herrn kom ihåg iörra julen, hur
bleka och utsvultna de varit. Nu voro de tjocka
och duktiga, och det gjorde hans gamla hjärta
glädje att se. Han visste, att fadern inte behöfde
oroa sig för födan numera.
“Nå“, sade han, “hvad hade det att göra
med det här?u
“Jo“, sade Greta mycket förlägen, “eftersom
far tyckte, att det var välsignadt att ha oss, och
patron inte hade några, så tänkte jag, att vi
skulle dela på oss litet grann.“
Det drog ett litet smålöje öfver patrons
allvarsamma drag.
“Och här tror jag, att jag fått presenter“,
sade han — “en så präktig gratulation och ett
så vackert skrin.“
“Det ska vara till tobaken“, sade Greta
ifrigt.
“Och muggen — är det också . . .?“
“Det är bara en dricksskvätt“, sade Greta,
“men det är inte mycket kvar åf’en, för det
skvimpade så fasligt på vägen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
