Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
Icke som om vi hyste någon fruktan; Gud
vare lofvad, så väl i vår upphöjde monark som i
unionen med vårt brödrafolk och sannerligen icke
minst i den starka ring af intelligenta, begåfvade
statsmän och embetsmän, som så länge hållit vårt
samhälle uppe och som väl skola veta att förblifva
sina antecedentia trogna — i allt detta ha vi allt-
för starka garantier för att vi skulle hysa någon
fruktan. Men, vi upprepa det, låt oss vara vak-
samma och akta på tecknen. Onda, ljusskygga
makter lura i vårt samhälle; låt dagens fulla ljus
falla på dem, och de skola som onda andar flykta
tillbaka till det mörker, som har fostrat dem.»
Det blef allmänt jubel bland de församlade
departementsherrarne.
Örseth gnuggade händerna. »Se, det var
rätt! Det var lagom åt dem! Hörde ni det, Han-
sen? Det var någonting för er.»
Gubben Hansen nickade öfver sin pappershög.
Men alla de andra kände sig befriade från en tung
börda. Skandalen hade ju krympt ihop till en ba-
gatell, och packet hade fått en ordentlig afbasning.
Men Mortensen såg sig omkring och sade:
»Ja, ser ni nu, smågossar, hvad vore ni väl utan
mig? Fins det någon större välsignelse för ett land
än en upplyst, sanningskär och rättänkande press ?»
Mortensen hade talat med sitt vanliga tvety-
diga leende; man var aldrig riktigt säker om han
var högtidlig eller sarkastisk.
Men denna gång var det ingen som skrattade.
Ty alla kände verkligen. i detta ögonblick, att
Mortensen hade rätt.
— + —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
