Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RER TT ET Ar ar Em ELR AT a BÄ TE PA Sr SÄS tr BES
a 169 saa
det mörknade, närmade han sig det ställe, kring
hvilket alla hans qvalfulla tankar kretsade.
En afton mötte han doktor Rohde, just då
denne var på väg till Kristine.
»Kom med, du kan hjelpa mig,» sade gub-
ben, som alldeles tycktes ha glömt deras sista möte.
Johan följde med, det var honom omöjligt att
motstå begäret att komma i hennes närhet.
Kristine ryckte till, då hon fick se honom.
Men doktor Rohde lade sin hand på hennes arm
och sade nästan mildt: :»Seså, min lilla. vän, nu
ska" vi inte sjäpa oss. Lifvet har varit mörkt nog
för er; ni skall vara glad, om det kommer en liten
glimt till slut. Och så vidt jag kan förstå, är det
all den lycka, ni två få tillsamman, att ni låter ho-
nom värda er iden kortar tid,,.som är! qvar., ISesa,
barn; tala ut. pub
Dermed gick » den gamle cynikern», men länge
låg Johan Bennechen på knä vid sängen och ta-
lade till henne ur djupet af sitt hjerta.
I början förstod hon honom icke; men allt
efter som han talade, krympte den stora omöjlig-
heten ihop, det klarnade mera och mera för henne,
dörr efter dörr sprang upp, och medan tårarne:
en och en rullade ned i kuddarne, slog hennes
dolda kärlek berusande varm ut öfver hennes själ,
lyftande henne ut ur den eländiga, förgiftade krop-
pen i en salighet, som hon aldrig hade drömt om.
Hon glömde att säga ni och alla de fina ord,
man hade lärt henne, och återfann sitt breda,
starka bondmål, medan hon förklarade honom,
huru alltsamman hade gått till, och bad honom
förlåta, att hon så föga hade förstått honom.
Arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
