Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kr FÖRR —-
Fru Bennechen grät också. »Det är din skuld,
alltsamman, Daniel! Hade inte du brouillerat oss
med Falck-Olsens, så vore allt godt och väl, men
nu —> ;
»Lugn, kära Adelaide, lugn bara; försoningen
är nära —>
» Åh, kom nu inte med ditt: lugn, Adelaide!»
härmade statsrådinnan, i det hon tog af locket.
Det var uppstufvad kalf.
Men i det samma ljödo steg på den lilla ve-
randan; hon hann knappast lägga på locket igen,
förr än grosshandlar Falck-Olsen stod i dörren.
»Åh, en sådan tur,» utropade Han strålande,
att herrskapet ännu inte ha börjat middagen!
Jag kommer nämligen för att be specielt er, fru
statsrådinna, från min hustru, att ni nödvändigt
måtte komma upp och smaka på några kycklingar,
som hon är så stolt öfver. Och ni, herr statsråd,
får lof att hålla mig sällskap vid en butelj hvitt
portvin, inte sant?» tillade han, i det han räckte
fram sin hand, »vi kunna bägge två behöfva litet
extra förplägning i dag.»
Statsrådet mottog hans hand och tryckte den
varmt. Men statsrådinnan satt som fallen från
skyarne, ända tills hennes man kom åt att hviska
till henne: »Sa’ jag inte, att försoningen var nära?»
Hon stirrade nästan vördnadsfullt på honom
och lät villigt föra bort sig af grosshandlaren, me-
dan statsrådet ropade upp till Hilda, att hon skulle
komma efter, så snart hon kunde.
Återställandet af det goda förhållandet mellan
familjerna firades med en hel serie af festligheter.
Men det var ej längre »de stora afspisningarne»>,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
