Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olsen inträdde i det yttersta rummet och frågade
efter statsrådet.
Medan en af dem visade grosshandlaren in till
statsrådets rum, skingrades den åhörarekrets, som
hade samlat sig omkring »folkets sanne vän», och
hvar och en begaf sig till sin plats i de angrän-
sande rummen, för att fördjupa sig i papperslun-’
torna.
Endast gubben Hansen hade icke rört sig.
Han låtsade alltid som om han ej hörde dessa
uppläsningar. Hvilket emellertid icke hjälpte ho-
nom stort, ty när det kom någonting, som man
visste skulle förarga honom, vrålades det honom
in i örat. Gubben Hansen hade blifvit ett var-
nande exempel för departementets ungdom, som
visade hvart det leder att ha stridiga meningar.
Alla visste, att han ej kom längre. Der han nu:
satt med ansigtet mot väggen, rotande i allt slags
affallsarbete, skulle han sitta, tills han lades i kistan;
så vida man inte slutligen skulle bli tvungen att
köra bort honom, ty gubben Hansen drack, hvi-
skades det på sista tiden.
Då statsrådet såg sin vän grosshandlaren in-
träda, förstod han, att ett affärssamtal var i fag-
gorna, och dessa samtal voro i allmänhet ytterst
pinsamma. .
Derför frågade han i munter ton, om gross:
handlaren kom för att bjuda honom på ett jagt-
parti; det var en lugn och klar vinterdag med:
lätt frost och solsken.
Men Falck-Olsen började i torr affärston tala
om de dåliga tiderna, förluster på alla håll och
ingen vinst af någonting. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
