- Project Runeberg -  Karl XII:s värja /
19

(1878) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

under dessa två nätter. Sägnerna vilja också veta, att
det var i detta enkla rum med dess dystra
väggmålningar och dess utsirade spisel, som planen uppgjorts till
det fälttåg, hvarigenom profetens barn, hvilka under mord
<)ch brand, och anförda af den stolte och grymme
Soli-man med stora steg närmade sig Wiens portar, blefvo
förjagade från Ungerns bördiga slätter. Stora minnen
hvälfde sig alltså i Mniszeks salar, och ingen bör
derför undra öfver, om ättlingarne af de män, som då
genom sitt hjeltemod räddade Europa från att
öfversväm-mas af barbarerna, med vördnad nalkades detta gamla
slott, hvars grundläggningsår ingen med säkerhet hade
reda på.

I den stora, med den tidens tunga prakt
möblerade borgsalen, till hvilken man direkt från gården uppkom
pä en bred marmortrappa, och hvars höga fönster vette
utåt Bugfloden, gick den åldrige Stefan Koniecpolsky
med armarne korslagda på ryggen fram och tillbaka med
stora steg. Hans resliga gestalt var visserligen en smula
böjd af åren, ty den vinter, som nu stundade, var den
sjuttionde af hans lefnad, men af det kraftiga uttrycket
i hans anletsdrag, af elden i hans mörka, ännu klara
ögon, och af spänstigheten i hans gång kunde man
tydligt märka, att mannens styrka ännu till en stor del
fanns Ins honom.

En väldig brasa flammade i den konstmessigt
arbetade spiseln, och framför denna satt hopkrumpen i en
hög stoppad karmstol, en ung flicka, drömmande seende
in i den sprakande elden. Det rika nattsvarta håret föll
utför hennes skuldror och gjorde henne dubbelt så vacker.

— Att jag icke kan låta bli att tänka på honom,
hviskade hon för sig sjelf. Jag måste göra det, ty . . .
han är ju en fiende till mitt fosterland, fortfor hon
dröjande och liksom mot sin vilja. Och dessutom tillhör han
«n helt annan religion än jag. Han tillbeder icke hel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/k12varja/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free