Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
En blossande rodnad, sora borgade för, att kaptenens
ord träffat målet, sprang upp på fänrikens kinder och
ville ej vika derifrån, trots alla hans försök. Den
skälm-aktige kaptenen skrattade hjertligt och utbrast, i det han
lade sin hand på fänrikens skuldra:
— Jag anar, att det är den unga fröken der borta
i slottet, som förvridit er svenska hjerna. Hur var det,
låg ni icke der i förra veckan såsom utpost?
— Det vet ni allt för väl, kapten, utan att ni
behöfver fråga, sade fänrik Stålros, som efter hand blef
kallare. Ni var der till och med och inspekterade
två gånger, och, — fortfor han, i sin ordning
antagande samma skämtsamma ton, som hans förman förut
begagnat, — jag tyckte mig se, att ni ingenting skulle
hafva emot att gifta er med den vackra borgfröken.
— Nej bevars, bara jag vore fri sjelf, sado
kapten Kruuse skrattande, men se nu vill det sig inte bättre,
än att jag i Stockholm har hustru och barn, som bedja
för mig många gånger om dagen, så att förmig skall ni
mer än gerna få ha er sköna i fred. Dock vet ingen,
som — — —
— Hvad, är ni gift, utbrast Hjalmar Stålros. —
Det har jag icke vetat förr än just nu.
— Jo min unge vän, så förhåller det sig
verkligen. Men, svara mig nu öppet och ärligt på min fråga;
vill ni det?
— Spörj ni, och om jag kan, skall jag
sanningsenligt besvara dem.
— Nåväl tycker ni verkligen om Anna
Koniec-polsky ?
— Det var en samvetsfråga, det, kapten, men jag
vill ärligt besvara den. Det är så, som ni förmodar,
jag älskar henne.
— Och hon?
— Jag vet icke, men jag tror det: jag tycker mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
