Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Järnvägarnas betydelse för landtbruket - Norrlands spannmålstillförsel från det öfriga landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Ett särskildt kapitel förtjänar frågan om järnvägstransportens betydelse
för den del af landet som med hänsyn till lifsmedel nästan uteslutande är
konsumerande, och detta i
ständigt tilltagande utsträckning
— Norrland.
I 1904 års statistik har man material att bedöma denna fråga, emedan där
uppges hvad som afsändts resp. mottagits af olika varuslag i
sändningar
på minst 5 ton dels för olika bandelar, dels för nätets två hufvuddelar:
banorna söder om Storvik och banorna norr om Storvik. Hvad nätet sö-
der om Storvik lämnar i öfverskott åt Norrland visar sig då genom en
subtraktion af mottagningssiffror från afsändningssiffror, och resultatet har
följande utseende :
^
Hafre
Majs
Spannmål ej spec. ...
Summa spannmål
Mjöl
Afsändt från j Mottaget af
statsbanor I
statsbanor
söder om |
söder om
Storvik I Storvik
Afsändnings-
öfverskott
Ton
41,035
83,149
127,255
Ton
32,243
82,105
123,275
Ton
8,792
1,044
3,980
251,439 237,623
83,867
13,816
18,215
102,082
Som man ser, är det i förhållande till både transportkvantiteter och
konsumtion tämligen betydelselösa spannmålskvantiteter som afgå från mel-
lersta och södra Sverige till Norrland. Med hänsyn till mjöl är visserligen
läget mycket bättre — hvilket innebär att kvarnindustrin äfven för Norr-
lands behof till stor del är förlagd söder om Dalälfven — men icke heller
i detta afseende är läget tillfredsställande. Att det under dessa förhållanden
måste gå stora kvantiteter af spannmål från utlandet till norrländska ham-
nar är en gifven sak, men detta talar ej nödvändigt till järnvägarnas dis-
favör, då Sverige ju öfver hufvud taget ej kan brödföda sig själf. Däremot
vill det synas som om järnvägarna borde kunna ta om hand hela trans-
porten inom landet för en så pass förädlad vara som mjöl. Men så är
uppenbart icke förhållandet. Om man jämför de kvantiteter mjöl, som im-
porterats till Norrlands hamnar, med dem, som från samma hamnar trans-
porterats på statsbanorna, visar det sig nämligen, att transportkvantiteten
med nästan jämnt 20,000 ton (1904) öfverskjuter den sammanlagda impor-
ten för städerna Luleå, Umeå, Örnsköldsvik, Sundsvall, Hudiksvall och Sö-
derhamn. Äfven om man vill räkna med att importen af spannmål förmales
i dessa städer och därifrån sändes inåt landet såsom mjöl, är detta långt
ifrån att förklara den stora differensen, i
synnerhet som den kvantitet im-
porterad spannmål som för detta ändamål kunde bli öfver (nämligen hela
importkvantiteten med afdrag af den från hamnstäderna på järnväg trans-
porterade spannmålen) endast är omkr. 7,000 ton. Om man tar hänsyn
’
Efter 1904 års godsslagsstatistik tab. i a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
