Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier - Rälstillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
motiven. 1862 började fabrikationen i
Sverige, hos P. I. Ekman i Stock-
holm och Keiller & Co i
Göteborg, 1863 tillkom Kockum i Malmö och
sedan flera andra, däribland 1876 Atlas; från och med 1877 togos alla per-
sonvagnar från Sverige. Af statsbanornas 2,060 person- och resgodsvagnar
äro också öfver tre fjärdedelar byggda i landet samt nära hälften hos Koc-
kum och Atlas tillsammans.^
Ännu lättare acklimatiserad var naturligtvis fabrikationen af godsvagnar,
som började för statsbanornas räkning hos Kockum redan 1860, hos Keiller
1862 och hos Atlas 1873 (samma år denna fabrik grundlades). Bland de
på sista åren tillkomna fabrikerna märkas särskildt de mekaniska verkstä-
derna i Arlöf och Hessleholm — intressanta exempel på stationssamhällenas
betydelse för tillfredsställande af statsbanornas egna behof. De utländska
fabrikernas kända andel är här alldeles försvinnande — ej fullt 800 vagnar
af nära 19,500
—,
och utlandet har knappast haft betydelse för annat än
malmvagnarnas konstruktion.’
Den svenska järnindustrin i vidsträcktare bemärkelse, särskildt Sura-
hammars, Sandvikens, Lesjöfors’, Söderfors’, Strömsnäs’, Uddeholms och
Fagersta bruk ha jämte de mekaniska verkstäderna alltsedan 1862 alltmera
ersatt utländska fabrikanter med afseende på leveranser till statsbanorna af
vagnsaxlar med hjul, bärQädrar och bufifertfjädrar; dock togs exempelvis
under 1905 ett litet parti hjulringar från utlandet.^ Däremot är det ett an-
märkningsvärdt faktum, att järnvägsskenor, såväl de äldre järnskenorna och
de »stålhufvade» som de nyare stålskenorna, under största delen af statsba-
nornas tid tagits uteslutande från utlandet.^ Nils Ericson, som gärna ville
befordra svensk industri, fick visserligen 1861 bemyndigande att afsluta kon-
trakt med Motala verkstad om leverans af 850 ton skenor; men försöket
upprepades ej. Däremot levererade Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag
under åren 1887—1894 omkring 32,000 ton räler; men därmed upphörde
också de svenska leveranserna, förmodligen på grund af den stora skillnaden
i
pris mellan svensk och utländsk vara.^
Af statsbanornas öfriga behof* är det främst lokomotivhränslet som har
betydelse från allmän ekonomisk synpunkt. Efter att ha gjort början med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
