Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huru noshörningen fick sin veckiga hud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
att han var mycket större. I alla fall hade han inte
något lefnadsvett då, och han har det ej heller nu
och kommer aldrig att få det. Han sade, »haauhl»
och parsern lät kakan vara och klättrade upp i toppen
på ett palmträd, klädd i intet annat än sin hatt, från
hvilken solstrålarna återstudsade med mer än öster-
ländsk glans. Och noshörningen slog omkull fotogen-
köket med nosen, och kakan rullade ned i sanden,
och han högg den med noshornet och åt upp den,
och så gick han, viftande på svansen, tillbaka till öns
alldeles obebodda inre, som ligger i närheten af Ma-
zanderanöarna, Sokotra och de större tropikernas ut-
skjutande uddar. Då steg parsern ned från sitt palm-
träd, reste upp fotogenköket och upprepade följande
rim, som du kanske inte har hört förr, och gom det
därför är så godt att jag låter dig höra nu:
Den som tar en kaka,
sådan parser baka,
han får följden smaka.
Och det låg mer i de orden än någon kan tro.
Ty fem veckor därefter blef hettan kring Röda
hafvet så stark, att alla, som hade några kläder på
sig, togo af sig dem. Parsern tog af sig hatten, men
noshörningen tog af sig huden och kastade den öfver
skuldran, när han gick ned till stranden för att bada:
På den tiden knäpptes den igen med tre knappar un-
der och såg ut som en regnrock. Han sade inte ett
ord om parserns kaka, för den hade han ätit upp, och
något lefnadsvett hade han inte då och inte nu och
lär väl aldrig få heller. Han vankade raka vägen ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
