Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
VILDRENEN.
te m b er — om tre månader far jag dit upp för
att alltid bli där. Första oktober äro både far
och jag fria.»
»Ni skola naturligtvis hälsa på mig, då ni
i hemväg passera Östersund.»
»Ja, tack.»
Så nådde vi hennes port, och droskan höll.
Hon tog mina båda händer till afsked.
»Det är den lyckligaste dag jag haft sedan
jag for hemifrån, och jag skall aldrig glömma
den.»
En af de första dagarna i oktober kom Ragni
och hennes far. Hon var mycket affallen och
hostade stygt. Det var alldeles afgjordt
lungsot.
»Det var hög tid på, att du kom upp», sade
jag till henne.
»Å, det är redan för sent. Jag har bott i hus
alt för länge — jag var ej så stark som far.
Men far är hulpen på benen igen, och jag får dö
i en kåta. Mer begär jag inte. »
Jag kände, att hvarje vidare försök att ingifva
henne hopp skulle klinga falskt och teg därför.
De voro hos mig hela dagen och foro med
aftontåget uppöfver. Innan Ragni tog afsked
räckte hon mig en lapp-pung.
»Låt mig få ge redaktören denna och göra
det medan jag lefver. Jag har gjort den på
lediga stunder å kaféet medan mina tankar gingo
hemåt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
