Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
VILDRENEN.
»Till Djurgården, Saltsjöbaden, Djursholm —
bestäm själf.»
»Finge jag bestämma, skulle jag hälst vilja
komma riktigt åt landet. Det är så sällan jag
har tillfälle därtill numera.»
»Ja, hvad säger du då om Nackanäs? Med
Saltsjöbanan till Sickla, så promenad fram och
upp i skogen, supé i paviljongen vid ån och
hemfärd i droska — hvad säger du om det?»
»Å, redaktören är så snäll...»
»När vi äro ute bland människor får du inte
kalla mig ’redaktören’, ty då kan jag inte dua
dig. Jag vill inte gärna heta ’farbror’ — jag
tycker mig inte vara tillräckligt gammal för
att bära upp den värdigheten. Det alra enklaste
är, att du säger ’du’ till mig. Det ingår ju
också i dina vanor att säga du äfven åt personer,
som äro gamlare än du.»
»Jag kan nog inte säga något annat än
’redaktören’; och när andra höra på har jag
ingenting als att säga.»
Hon var tydligen väl lokaliserad i Stockholm
och steg på spårvagnen så mekaniskt som blott
den vid detta fortskaffningsmedel vane gör.
Omgifningen upptog således icke hennes sinne, men
hon var dock fåordig och förströdd.
Så fort vi lemnat tåget vardt hon emellertid
lifligare. Det var som hade hon afkastat något,
6om tryckte henne. Och när vi kommit fram
till Nacka, gått öfver bron och slagit oss ner på
en gräsbevuxen vägkant uppe i skogen, kände
jag riktigt igen henne.
»Du var med på turnén till utlandet?»
»Ja.»
»Var det roligt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
