Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildrenen längtar till fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
VILDRENEN.
så fort som möjligt. Jag skall gå ut efter
kläderna.»
Snart suto vi i lians kåta. Så fort som jag
fick syn på Ragni gjorde jag samma reflexion,
som jag gjort tusende gånger förut: en kvinna
är aldrig så vacker som hemma hos sig. I
sällskapslifvet och på gatan gå vi förbi otaliga
kvinnor utan att ens fästa oss vid dem eller,
om vi göra det, utan att medföra något
angenämt intryck från mötet med dem, kanske rent
af ett oangenämt. Och så när vi komma hem
till dem, slår det oss ofta: »hvar har jag haft
mina ögon och öron förut? Hon är ju en
behaglig företeelse.» Jag tror, att hemmet är
kvinnans rätta plats. Först i dess luft slå alla
hennes hjärtblad ut, och först då vi sätta henne mot
denna hennes rätta bakgrund kunna vi se, hvad
hon äger af skönhet och förmår af
behagutveckling. Hemmet är ändå ett hem, om det också
endast är en lappkåta, och kvinnan är alltid
kvinna, äfven om hon endast är en lappflicka
på femton år.
Den Ragni jag nu såg framför mig med
hemmets trygghet öfver sig var något fullkomligt
annat än den lilla lappflickan på besök hos mig.
Ragni-vildrenen med sin längtan till fjället var
något afgjordt intressant, men Ragni-hemma var
något ännu intressantare och framför alt
vackrare.
Det var ej tal om att få betala kaffet. Hade
jag något, som jag kunde ge Ragni? Icke
pängar. Det skulle ha gjort henne ondt. I
minnet gick jag genom alt, hvad jag medförde af
lösöre, och det enda tänkbara befans vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
