Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KON.
83
»Vi få lof att ta in henne», sade Lovisa, och
hennes hjärta klappade så häftigt af glädje, att
hon fick lof att draga efter andan.
Och så löste Lovisa kon. Nils kom efter med
hästen.
»Det var bra att ha två spiltor nu», utbrast
han muntert. »När sjön går upp, skall jag
bygga ett riktigt fjös, eller också öka ut det här.»
»Det är bäst», svarade Lovisa. Hon menade
utökningen.
Hon klappade kon och gaf henne hö och
besåg henne från alla sidor.
»Nej, jag håller på att svälta ihjäl», bröt Nils
plötsligen af. Han ville ej visa, att han
förstod, huru glad Lovisa var öfver »Gulleka» —
så skulle kon heta.
»Muuu», ljöd det från henne, då Nils och
Lovisa stodo i begrepp att lemna fjöset.
»Ja, jag skall komma och ge dig både
mjöl-drick och nattfoder», nickade Lovisa, under det
hon formligen dansade in i stugan.
Hon gjorde alt bakvändt, glömde först
brödkorgen och sedan knifven. Men hon var så glad.
Nu hade den första af hennes drömmar gått i
uppfyllelse. De andra skulle nog komma också
— hönsburen uppe i hörnet af fjöset och grisen
i ena spiltan. Nu kände hon sig så säker på det.
Det var i dag ej första gången Lovisa
till-brakte flere timmar å rad i fjöset. Det var
hennes älsklingstillhåll.
När Nils var borta, gick hon dit ut och satte
sig på mjölkpallen med stickstrumpan. Å, hvad
»Gulleka» vardt ompysslad! Men hon var också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
