Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
SKOGEN.
son; aldrig gifvit honom annat än godt, aldrig
gjcrt honom annat än glädje.
Märit var tyst och stillsam i sitt uppträdande,
men i alt, hvad hon företog sig, var det fart.
Man märkte knapt, att hon rörde sig, och ändå
blef så mycket uträttadt. Och händig med
allting var hon.
Per rent af glömde att gå i skogen. Han
kunde sitta hela kvällar och halfdrömmande se på,
huru arbetet flöt mellan hennes flitiga fingrar.
Och när lilla Karin log och jollrade, där hon låg
i en klädkorg vid spiseln — någon vagga fans ej
i huset — skrattade han som ett barn.
Då „han sade åt gubben, att han ville gifta sig
med Märit, mötte han intet motstånd. Märit var
en både duktig och snäll flicka. Per tyckte om
henne. Hvad kunde man mer begära? Sitt
felsteg hade hon bittert ångrat och begråtit.
Elias Persson for själf öfver fjället och
ombestyrde alt, som behöfdes för giftermålet. Man
talade godt om Märit i hennes hembygd, och
föräldrarne voro hederliga och bra människor.
Per tog .emot gården och gifte sig med Märit.
De fingo ej några barn med hvarandra, och
gammal vardt hon icke. Per sörjde henne mycket
djupt, ty icke en enda minut hade han fått
anledning att ångra, att han tagit upp henne,
»flickan från skogen».
III.
Elias Persson hade också fallit ifrån, och nu
stod Per — själf en gammal man — ensam i
världen, ensam trots att han hade Karin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
