Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 —
Men då jag jemkat allt, ombundit lians
sårade hufvud,
Flyttat från drifvan hans kropp och ett
skäligt läge den skaffat,
Satt ban och såg mig i ögat likväl och
klagade högljudt,
Liksom om något han saknat ännu. Ej hade
jag stunder
Länge att bida ocli vaka min natt orolig i
skogen,
Utan jag tog till slut ur min ficka en flaska
med brännvin,
Drack och manade se’n den fallne Kalmucken
att dricka:
Här tag värma kamrat! drick ut, var
menska och skrik ej;
Svårare kunde du dö, än med
brännvinsflaskan för munnen!
Så jag sade, och lian utsträckte den darrande
handen,
Fattade flaskan och drack och blängde med
ögat af glädje.
Men då han druckit allt, att en droppe ej
mera var öfrig,
Teg han och stödde sig lugn mot tufvan och
slumrade genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
