Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Lar Lan testamenterat den åt sin Corporation. Så
mycket vet jag, att inte jag är insatt till arf-
vinge.”
Skämtet mottogs med ett allmänt löje.
”Imellertid blir det en begrafning för synner-
ligen godt pris,” fortfor samme talare, ”ty san-
nerligen jag vet, hvem som vill gå med honom
till grafven. Kanske vi skola sluta oss till pro-
cessionen?”
”ÄLja, om man sörjer för, att någonting fin-
nes att få, kan jag nog gå med,” sade gentleman-
nen med utvexten på näsan. ”Men finns det
ingenting sådant, får icke heller någon mig med
på begrafningen,”
Ett nytt löje.
”Jag är ändock den oegennyttigasle af alla,”
sade den första talaren, ”ty jag nyttjar aldrig
svarta handskar oeh går aldrig på begrafningska-
laseh Likväl skall jag gå med nu, blott någon
annan följer. När jag rätt tänker efter, var än-
då jag Lans bästa vän, ty vi stadnade alltid, när
vi möttes.”
Gentlemännen spridde sig och formerade snart
nya grupper. Scrooge kände dem och vände sig
till anden, likasom väntade Lan sig en förklaring
af denne. ,
Skepnaden skred framåt ut på en gata. Dess
finger visade på tvänne personer, som mötte Lvar-
andra. Scrooge lyssnade åter, ty Lan trodde att
Lan Lär skulle få förklaringen.
Afven dessa bägge män kände Lan fullkom-
ligt väl. De voro handlande, mycket rika och
Lögt ansedda. Han Lade alltid bemödat sig om
alt ega deras aktning, förstår sig i affärsväg, bara
i affärsväg.
”Ilur’ står det till,” frågade den ena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
