- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
37

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37
Ehuru de just nyss lemnat scholan, befunno
de sig likväl redan på de hvimlande gatorna i en
stad, der skugg-inenniskor sprungo af och an,
skugg-vagnar rullade af och an, samt allt var oro
oek rörelse, likasom i en verklig stad. På de
upputsade bodarna och magazinerna markte man
lätt, att också här åter var jul; men det var af-
ton, och gatorna upplysta.
Anden stadnade vid en viss boddörr och frå-
gade Scrooge, om han kände den. ”Om jag kän-
ner den?” sade Scrooge; ”bär tillbragte jag ju
mina läroår.” De gingo in. Vid åsynen af eii
gammal herre i peruk, som satt bakom en pulpet
af sådan böjd, att hans liufvud befann sig knap-
pa två tum från taket, utropade Scrooge lifligt:
”Gamle Fezzivvig! Gud signe honom! Gamle
Fezziwig, som han gick och stod här i verlden!”
Gamle Fezziwig lade ifrån sig sin penna och
såg på klockan, som visade på sju. Han gnug-
gade händerna, strök sin vida väst slät, skrattade
med kvartenda drag i sitt ansigte och ropade med
vänlig, glad, jovialisk röst:
”Hollak der, Ebenezer! Richard!”
Scrooge’s fordna jag, nu en ung man, kom
skyndsamt in, åtföljd af kamraten i tjensten.
”Dick Wilkins, så sannt jag lefver!” sade
Scrooge till anden. ”Sannerligen är det icke
han. Han höll mycket af mig, han, stackars Dick,
mycket, mycket!”
”Si så, mina gossar!” sade Fezziwig, ”inte
arbete mera i dag; det är julafton, Dick; julaf-
ton, Ebenezer! Nu luckorna igen!” ropade han
och klappade i händerna, ”raskt och fort, innan
jag hinner räkna till tolf, gossar!”
Och ingen kan tro, hur’ raskt det gick. Ut
»skyndade de på gatan med luckorna, ett — tu —
4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free