Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
”Nej,” svarade Scrooge.
”Hvilket intyg öfver min verklighet begär du,
utom det, som dina egna sinnen gifva
”Det liar jag svårt att säga.’’
”Hvarföre tror du inte dina egna sinnen?”
”Emedan,” svarade Scrooge, ”den minsta små-
sak kan yttra inflytelse på dem. En obetydlig
oordning i matsmältningeu gör dem till bedraga-
re. Du kan vara en osmält köttbit, en smula se-
nap, en ostkant, ett fragment af en halfrå pota-
tes. Du hör kanske’ mera till magen än till graf-
ven, när allt kominer omkring.”
Scrooge brukade vanligtvis ieke slå omkring
sig med skämt, och nu kände han sig dessutom
ieke synnerligen liilt till mods. Förhållandet vur
det, alt han försökte visa sig munter, för att af-
leda sin egen uppmärksamhet och öfvervinna sin
skräck, ty spökets röst trängde ända in till mär-
gen i hans ben.
Att för ett ögonblick sitta tyst och stirra på
dessa glasaktiga, stillastående ögon, det kände
Scrooge skulle vara att lemna Hin Onde sjelf
inagt med sig. Dessutom låg det någonting fasa-
väckande deri, att spöket sjelft var förseddt med
en egen helvetes-atmospber omkring sig. Scrooge
kunde väl icke känna densamma; men en sådan
fanns verkligen, ty, ehuru anden satt fullkomligt
slilla, rörde sig likväl hans hår, rockskört och
stöfveltofsar, likasom lliigtade den heta ångan fran
en brinnande ugn på dem.
”Du ser den här tandpetaren?” sade Scrooge
och kastade sig, af ofvannämnda skäl, i hast öf-
ver ett ämne, ty han önskade bortvända andens
förstenande blick från sig sjelf, vore det också
allenast för ett ögonblick.
”Jag ser den,” svarade anden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
