Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLFTE KAPITLET
Vari rektor Skvattman finner adjunktens uppgifter
sanningsenliga och dennes karriär inom
skolväsendet upphör.
Rektor Skvattman satt på sin expedition. I den stora
bruna byggnaden härskade ett undervisningens
mummel och skickliga barnatämjare utförde
tålamodskrävande dressyrnummer på slaka årtal. Vårmorgonens
sol sken in över skrivbordet. De små fåglarna
kvittrade i buskarna, men för rektorn var dagen mörk och
fåglalåten missljud ty hans skola var utskämd. Han
stirrade med död blick på LMN och tänkte på Ridén.
LMN hade en ruta på förstasidan. Den talade om
skandal och slagsmål och antydde än hemskare dåd
utfört av en i staden boende och verkande adjunkt.
Men nu hördes en försynt knackning på dörren och
rektor Skvattman, som förstod att det var adjunkt
Ridén som kom för att göra avbön, vrålade:
— Nå! Kliv på ni bara!
Men det var inte Ridén, det var skolynglingen
Myrman som ville be om lov under eftermiddagen för att
gå till tandläkaren. Han hade blivit så skrämd av
rektorns rytande att han endast stammande förmådde
framföra sin begäran. Rektorn skämdes över sitt
uppträdande ty det ginge icke an för en statstjänsteman
och pedagog att vara ur gängorna, men det ginge heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
