Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52. Rätt och kärlek. 595
och grundfästet för allt gott, med oordningen följer idel ont.
Därför håller Gud själv i all sin kärlek oföränderligt på
ordningen (Ps. 89:15), att var och en måste göra vad som är rätt
och plikt. Även det att en var, som icke av sig själv gör det,
tillhålles därtill med allvar och, om så nödigt är, med
stränghet, är åter icke emot kärleken, utan är rätt inför Gud och
människor, hör oundgängligt till ordningen. Konungen i
dagens liknelse, så barmhärtig han visar sig, finner det dock
icke emot kärleken att hålla räkning med sina tjänare, att
fordra sina skulders betalning och att därtill bruka lagliga
medel; han utövar sin rätt efter rättfärdighetens ordning.
Och så är även tjänaren ännu i sin rätt, då han säger
till sin medtjänare: ’-Betala vad du är skyldig". Men huru
iitfÖrer nu tjänaren sin rätt? Huru begynner han, och huru
fortsätter han ? Han begynner med det våldsammaste anlopp:
han tager fast sin medtjänare och griper honom vid strupen!
Så hade icke konungen gjort emot honom själv. Och vidare:
medtjänaren bekänner sin skuld, beder ivrigt om anstånd,
blott om detta, och lovar betala allt; men tjänaren förblir döv
för varje bön och löfte, giver icke rum hos sig för något
medlidande och något tålamod, utan griper strax till det yttersta
tvångsmedel, som stod honom till buds: fängelset. Även då
kunde tjänaren visserligen ännu säga: "Jag begår ingen orätt,
jag vill intet annat än min rätt" — det var leke emot lag och
föreskrift, men det var emot kärleken; det var kärlekslöst,
hårdhjärtat handlat, trots all hatts rätt. Därför heter det:
"Då nu hans medtjänare sågo det, som skedde, togo de mycket
illa vid sig", de insågo det obarmhärtiga däruti, men kunde
efter blotta rätten intet göra däremot. Men en var det som
kunde något göra, tjänarens herre, konungen, han som nyss
förut på den obarmhärtige tjänarens egen bön om tålamod
icke blott hade skänkt en anståndstid, utan efterskänkt hela
hans övermåttan stora skuld; utan detta, efter blotta rätten,
var det förbi med honom själv och hans hustru och barn.
Men huru var det nu möjligt, att tjänaren, Ull och med i åsyn
av en sådan konungs nåd, kunde vara så kärlekslös, så hård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
