Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ifi. Genom lidande till härlighet. 541
likasom är att taga på med handen. Även de med Herren
förtrogna systrarna i evangeliet hade väl tro, så långt de
kunde se: "Herre, hade du varit här (sade båda), så vore
vår broder icke död!" Men nu hade Herren trots deras böner
förblivit på avstånd, och brodern låg död inför deras ögon,
och därvid hade de råkat i ovisshet i avseende på Herrens
förhållande, så att deras hjärtan oroligt kastades av och an,
och Herren måste själv åter föra dem tillrätta.
Så frågar ännu ofta ett hjärta, som söker sin himmelske
vän: "Herre, varför står du så fjärran? Varför kom du icke,
då jag ropade efter dig — varför lät du dock detta ske?"
Men visste vi, mina älskade, vad Herren har i sinnet, då
han undandrager oss sin närhet eller uppskjuter sin hjälp:
klagan skulle förstummas, ögat skulle uppklarna vid det
ljus, som han just ur mörkret vill låta framgå såsom en
uppgående sol. Hade Marta och Maria vetat, vad Herren redan
förut (Joh. 11:11) hade sagt till sina lärjungar: "Lasarus,
vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp
honom ur sömnen" — hade systrarna anat det härliga verk,
som han utöver all deras bön och allt deras förstånd ville
utföra, den överraskande glädje, som han hade tilltänkt dem:
de skulle hava torkat sina tårar och stillat sitt hjärta. Så
veta vi alla visserligen icke, vad Herren där ovan i himmelen
tänker, då han även vid vårt ropande förblir på avstånd
ifrån oss, låter en av de våra bliva sjuk eller gå att avsomna
och vi icke se hans kommande; men att han därvid blott har
gott åt oss i sinnet, det är visst; ty ingen människosjäl vill
han fördärva, utan rädda var och en, som vänder sig till
honom; icke förvandlar han liv i död, där han ännu icke
dömer, utan död förvandlar han i liv, sorg i glädje, i en
glädje, som ingen mera kan borttaga, såsom de naturliga
fröjdeämnena, vilka alla av döden förstöras. Fasthållen dock
detta, mina älskade: Herren förlossar ifrån allt ont? han giver
fröjd och liv mitt i döden! Herren är icke skild och skall
aldrig skiljas ifrån de sina, han förbliver deras tillförsikt,
deras hopp, deras salighet och frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
