Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 Beck, Kristliga Tal.
åhörare, vars hjärta hittills varit tillslutet för hans kärlek,
dövt för hans sannings och salighets ord, stumt för
tacksamt tillbedjande av honom; så tager han än en, än en annan
avsides från folket, tager honom ut ur världsbullret in i
ensamheten, i lidandets skola, på sjuksängen, för att om
möjligt läka hans själsskada och göra allt väl för honom.
Och vidare, huru enkelt, enkelt och dock gudomligt, se
vi icke i dagens evangelium Herrens välgörande inrättat,
huru avpassat just till den människas tillstånd, med vilken
han har att göra! Av några yttre tecken begagnar han sig
inför den dövstumme mannens ögon: han sätter först sina
fingrar i hans öron, fuktar dem sedan med spott, som mycket
ofta brukades vid helande, således ett kännetecken, att han
ville hela honom, och så berör han nu även hans tunga.
Detta allt är dock inga konstgjorda medel, varmed någon
människa ögonblickligt kommer en döv att höra och en stum
att tala; det är blott naturligt teckenspråk för att göra sig
förstådd av en man, för vilken intet kunde meddelas genom
ord. Den döve skulle se och känna, att Jesus vore beredd att
hela honom till öra och tunga, och att han därför borde
fatta tro till honom; vad härför på naturligt sätt fordras,
gör Herren enkelt och okonstlat; det är inga trollmedel,
inga underbara ting han företager. Men så enkelt
mänskliga och naturliga medlen voro, så övermänsklig
och övernaturlig, så gudomlig är kraften därvid,
och även häruppå gör Herren den döve uppmärksam genom
de enklaste tecken. Under det han vidrörer honom, lyfter
han sina ögon inför den döves ögon mot himmelen med.
suckande, för att lära honom, att han av hjärtat måste känna
sitt elände och anropa Gud om hjälp, att av Guds kraft allena
hjälpen kommer, icke från mänsklig förmåga, och att denna
gudskraft skulle just från honom, av vilken han vidröres,
inkomma i honom. Och nu ett ord: "Upplåt dig!" Och strax
öppnades hans öron och hans tungas band lossades så
fullkomligt, att han strax talade redigt, icke först stammade:
allt har Herren gjort väl. Men även här således ingen
trollformel, intet mumlande och besvärjande, intet vädjande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
