Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 Beck, Kristliga Tal.
straffet för sinnets fåfänglighet; och emedan även de bästa
människor redan äro angripna av denna sinnets fåfänglighet
och lätt åter bliva det, emedan även de hava var och en sin
särskilda syndalust, som lurar inför deras dorr, och de ofta
nog bjuda handen åt densamma och vända Gud ryggen, så
att även de förtjäna att överlämnas i frestelsens våld —
därför skola alla bedja: "Inled oss icke i frestelse!" Den som
beder detta icke med läpparna blott, utan allvarligt, han
strider då även emot sin egen lusta; han vill avvärja den
syndiga tillfredsställelsen av det som retar och lockar hans
hjärta; den däremot som hänger fast vid sin girighet, sin
vällust, sin ärelystnad o. d., han håller för en lycka att rätt
ofta finna tillfällen till utövande av sin lust, d. v. s. att
inledas i frestelse.
Under det således människorna i allmänhet söka
frestelsen såsom något gott, såsom en näring för sin lusta, så
skola de redliga undfly den och bedja att undkomma den
såsom ett ont, och få då även sammanfatta allt ont och
alla lidanden, som trycka i denna världen, i det tröstefulla
ordet: "Utan fräls oss ifrån ondo!" Men den som icke
allvarligt beder emot frestelsen, emot sin syndalust och dess
tillfredsställande, han har ej heller någon rätt till bönhörelse,
även om han än så gärna ville bortbedja det onda, lidandet;,
som hans egen och andra människors synd pålägger honom;
just därför bedja och sucka ock så många förgäves under sin
olust och börda, emedan de icke vilja erkänna den såsom
en lön för deras syndalust, för deras girighet eller vrede,
avund eller hat, deras ärelystnad, vällust o. d., och emedan
de icke vilja avsäga sig denna rot till det onda. Likaså
göra de sig förlustiga den gudomliga återlösningens tröst,
vilka vilja undanskaffa detta onda utan Gud själv, i stället
för att tåligt bära det och nyttja det såsom en Guds tuktan
och skola, till dess han förvandlar det. Men utan denna
återlösning finnes i evighet icke någon räddning undan
världens onda, utan blott något ännu sämre — ty genom
sina urgamla och städse förnyade synder i sinne och
vandel är världen hemfallen åt mörkrets furste (Joh. 14:30),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
