Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 Beck, Kristliga Tal.
allmänhet, att en hög herre, och allramest Guds Son, dock
måste uppträda såsom en sådan, icke finge förneka sin
värdighet eller låta sig behandlas såsom en ringa människa;
allraminst finge han orättvist underkasta sig sådant, som
blott tillkomme missgärningsmän. Men Herren själv
betraktar saken helt annorlunda: att hängiva sig under lidandet,
även det orättvisa eller oförtjänta, det kallar han att vara
gudomligt sinnad; att vilja avskudda sig det, att vilja
härlighet utan lidande, det kallar han att vara mänskligt sinnad;
ja, han ser i ett sådant sinne, som blott vill fara högt och
motsätter sig lidandesvägen, en motståndare till det gudomliga,
en ogudlig ande, en satanisk ande. Och så ställer han ock den
fordran på sina lärjungar, att den som vill hava del med
honom i hans härlighet, han måste ock efterfölja honom i
försakelse av detta härsklystna människosinne, han måste
taga på sig korset, den lidandets börda, som honom tillmätes,
och uppoffra denna världens liv, för att finna ett annat,
högre liv. Således: med det gamla högfärdssinnet och
fruktan för lidande äro vi bundna vid satan och helvetet, med
Kristi korssinne Miva vi lösta och förlossade för
himmelriket.
Detta, mina vänner, har världsförståndet så svårt att
fatta, emedan det icke känner roten till all synd och allt
ont i världen, nämligen självförhävelsen, högfärdsanden, den
falska frihetsanden; denne ande vill icke och kan icke vara
underdånig en gudomlig helighet och gudomlig rättfärdighet,
den vill icke bryta egenviljan och icke underkasta sig den
högsta viljan, vilken — såsom en Skaparens och Domarens
vilja, såsom hans vilja, av vilken människan allt undfått och
inför vilken hon just därför har att svara för allt — obetingat
fordrar lydnad. Därpå vill man icke ingå, såsom ju redan
orden: lydnad, underdånighet, ödmjukhet, äro oss av naturen
emot; och i stället för att lida, vilja vi efter egen hjärtelust
fritt handla och bestämma, härska och råda; därav kommer
det just, att vi på så mångfaldigt sätt äro avoga och
fientliga mot Guds vägar och lagar och strida mot dem. Vi
hemfalla därmed till en mörkrets makt, och bliva utestängda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
