- Project Runeberg -  Kristliga tal /
269

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28. För människans Uv störst. 269

tillfredsställa sin livshunger i denna världen med ätande och
drickande, med läsande och talande, med arbete och lek och
annat mera; och när till sist livslusten ej längre kan mättas
i världen, så vet man att på lätt sätt göra sig förhoppningar
bortom denna värld: man lovar sig utan vidare i och med
döden ett bättre liv i en annan värld. Alltså: nedifrån uppåt,
in i himmelen vill du! Men din själskraft härnere räcker
icke ens till att tänka på himmelen; huru vill du då med den
kämpa dig upp till himmelen? Eller månne himmelen
öppnar sig av sig själv för dig? Där träder något emellan, som
icke kan bortblåsas såsom en fjäder, det nämligen, som
Skriften kallar synd; och vad man för övrigt må tänka härom, att
synden dock icke är något gott, utan ett ont, och att ingen
människa finnes, som är utan detta onda, att ingen dag av
människolivet förgår utan mångfaldiga synder, intet
människohjärta är utan ond diktan och traktan från barndomen
till ålderdomen — detta kan blott den blinde förneka, och
med en sådan kan intet vidare företagas, förr än hans ögon
öppnas. Men vad är nu synden? Vad är hon i sitt verkliga
väsende, och vad förbliver hon, om än så många människor
fråga litet eller intet därefter? Synden är en själens sjukdom,
en sjukdom, som försvagar och fördärvar vår själ i dess
egentligaste liv, i dess andeliv, såsom den kroppsliga
sjukdomen försvagar och fördärvar vår kropp i dess liv. Synder
äro andelyten och hjärtehef Michelser, som göra oss ovärdiga
och odugliga till att bliva utvalda för en högre, bättre värld,
likasom, när det är fråga om en lekamlig tjänst, kroppslig
vanförhet, missbildning och orenhet utesluta därifrån.
Synder äro överträdelser av Guds andelagar; och såsom i naturen
växter, som icke följa sin naturlag, urarta och bliva [-ohruk-~bara}-] {+ohruk-
~bara}+} så är det ock med oss människor genom vårt syndande:
vi äro ett utartat släkte, emedan vi icke följa vår
utvecklingslag, den för människonaturen av Gud bestämda ordningen;
därför förfela vi ock vårt livs egentliga mål, bliva icke
vad-vi äro bestämda till, och så förlora vi nödvändigt vår rang i
Guds hushållning. Eller vilken förnuftig människa skulle
väl låta en urartad, felaktig växt bibehålla sin plats, ja, för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free