Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Beck, Kristliga Tal.
vistelse i öknen (Joh. 7:2, 14, 37; 3 Mos. B. 23:34, 39 ff.).
Alltsedan den föregående våren hade Herren icke mera varit
i Jerusalem, utan vandrat omkring i Galileen under
avvaktan att den förbittring skulle något lägga sig, vilken i
Jerusalem hade uppstått mot honom med anledning av att han på
sabbaten hade helat en sjuk (Joh. 5:1, 18; 6:1; 7:1). Men
denna gång dröjde Jesus två hela månader i Jerusalem, från
hösten inpå vintern, till tempelinvigningshögtiden (i
december, Joh. 10:22); först då, sedan judarne flera gånger hade
velat skrida till öppet våld emot honom, drog han sig åter
tillbaka från Jerusalem (Joh. 10: 39 f.; jämf. 7: 32, 44; 8: 59),
till dess vid den följande påsken den tid var inne, då han nu
enligt Guds råd skulle överlämna sig till att dö för sina
fienders händer. Det var således den korta tiden av ett halft
■år Jesus ännu hade för sig att leva och verka; men till följd
av den upprörda sinnesstämningen hos judarne i Jerusalem
kunde han icke ens tillbringa denna tid eller större delen
därav ibland dem. Så sade han då i dag till dem på förhand:
"Ännu en liten tid är jag hos eder!" och erbjöd under sin två
månaders vistelse därstädes vid sitt offentliga framträdande
fortfarande å sin sida allt, för att föra judarne till besinning
över deras tillstånd och ilet verk, som av Gud var honom
uppdraget att utföra bland dem.
Men just i Jerusalem möttes Herren av hela det judiska
siyvsinnet med dess oförståndiga iver för utvärtes
gudstjänst-lighet och förtröstan därpå, med dess missförstånd av den
heliga Skrift och de därmed sammanhängande förvillelserna
och missbruken — allt detta hade där uppslagit sitt
huvudsäte, såsom i en fast borg. Under det man därför skulle
hava väntat, att en man, så helt och hållet av Gud uppfylld
som Jesus var, snarast skulle hava funnit erkännande i den
beprisade gudsstaden, hade han just där den hårdaste kamp
med en fortgående motsägelse mot allt vad han sade och
gjorde. Ett enda underverk (Joh. 7:21 ff.; jämf. 5:6 ff.)
hade han vid sin föregående vistelse i Jerusalem utfört, då
han med ett ord helat en man, som trettioåtta år legat sjuk;
men emedan han gjort det på en sabbat, så var detta nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
