Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Beck, Kristliga Tal.
livet, i stället för det gamla förbundet, vid vilket det blott
hette: Det skall gå eder väl på jorden i alla edra livsdagar
(5 Mos.-B. 6:3, 24). Han står denna natt mitt emellan det
gamla och det nya förbundet. Han hade just med de sina
ätit påskalammet, den gamla förbundsmåltiden; härmed slutar
han det Gamla Testamentet, i det han begynner det Nya
niied insättandet av den nya förbundsmåltiden. Bröd och vin
stodo ännu på bordet — då tager Herren brödet i handen och
uttalar däröver tacksägelsebönen, vilken hos honom aldrig
var en bön i blotta ord eller tankar, utan en bön i kraft, ett
verkande med Guds skaparekraft. Så hade han tillförene med
sin tacksägelsebön nedlagt näringskraft för fem tusen män i
fem kornbröd (Joh. 6: 9—12) ; så hade han vidare med sin
tacksägelsebön kallat den döde Lasarus levande ur graven (Joh.
11: 41—46). Så välsignar han även nu brödet i sin hand icke
med människord, utan med den levande kraften av sin
lekamlighet, till en livets spis; och i det han sönderbryter och
utdelar brödet, säger han: "Tagen och äten — detta är min lekamen
(det, som I här tagen och äten. är icke blott bröd, utan min
lekamen), som varder utgiven för eder; gören detta till min
åminnelse", gören det så, även då jag ej mera är hos eder.
På samma sätt välsignar han den med vin fyllda kalken och
räcker den med de orden: "Dricken härav alla; ty detta (som
I dricken) är mitt blod (icke blott vin), förbundsblodet,
som varder utgjutet för eder och för många till syndernas
förlåtelse; så ofta I dricken den, så gören. detta till min
åminnelse".
Så skall denna måltid vara en beständig åminnelse av
hans försoningsdöd, sålunda icke en åminnelse av en död utan
betydelse och värde, sådan människornas död är, nej, en
åminnelse av hans döds kraft och frukt; och så skall det
fortfarande varå, tills han återkommer (1 Kor. 11:26). Han
tillägger nämligen, att härefter skulle han icke dricka av
vinträdets frukt intill den dagen, då han komme att dricka
det nytt med sina lärjungar i sin Faders rike. Han visar
härmed på en Guds rikes dag, om vilken han strax därefter
(Luk. 22:29 f.) säger till sina lärjungar: "I skolen få äta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
