Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - Slutanmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
evangelium». Men rösten tystnar icke, dess
manande stämma höres allt fortfarande: »Gå... sök...
gå... sök!...» Vandraren är uttröttad, han ser,
att vägen är ändlös, att dess mörka linje likt
midgårdsormen i den nordiska sagan omfattar
hela världen, att i dess ofantliga ring ej finnes
någon början, ingen utgångspunkt, att lifvet själf
är en flod, som flödar ut i en afgrund... Han
vill hvila ut, han vill glömma sig själf, han vill
— göra slut på sitt lif. Men han måste
fortsätta sin ensamma vandring... Dammhöljd,
uttröttad och plågad af kval, reser han sig åter
och ser med fasa endast samma ohyggliga
spörsmål, tillvarelsens gåta...
Vi se här ånyo framför oss den storslagna
bilden af det ändlösa, oroliga sökandet efter
sanningen och rättfärdigheten... Enligt sägnen
inträffade Ahasveros slutligen i Jerusalem i den
olycksdigra stund, då våldet öfverlämnat den
människovordna gudomliga kärleken åt smäleken
och den kvalfulla korsdöden... Ahasveros går
tillsammans med den rasande och vilda slafhopen
på den dammiga och stenhöljda gatan och tränger
sig fram till Golgata. Plötsligt förnimmer han
här, att på honom faller en hastig blick från den
lidande kärleken, full af förbarmande och
medlidande. Detta var något nytt, det var icke längre
den forna befallande rösten: »Gå... sök!...»
Denna blick lofvade glädje och hopp... »Och
Kristus lade» — så slutar sägnen — »sitt kors på
Ahasveros». Ahasveros stannade på Golgata och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
