Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - I. Religion och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta lär oss att betrakta »den djuriska
personlighetens» lust och njutningar såsom någonting
ovärkligt.
Det värkligt varande kan icke vara
förgängligt, följaktligen är »den djuriska personlighetens»
tillfredsställande och njutningar intet annat än
ständig död. Till denna uppfattning måste hvarje
tänkande förr eller senare komma. Det ögonblick,
då förnuftets ljus går upp, och meningslösheten
i »den djuriska personlighetens» sträfvanden träda
i dagen, förefaller i regeln fruktansvärdt. Ty
förlusten af den djuriska personlighetens vilja
ter sig för människan som ett inträdande
stillestånd i själfva lifvet. Detta förskräckande
tillstånd härleder sig från vår medfödda riktiga idé
om lifvet och vår falska användning af
detsamma.
Det eviga, före oss existerande och sig i oss
uppenbarande förnuftet säger oss, att lifvet är
evigt, men att det lif, som slutar med döden, är
en ohjälplig motsägelse.
I enlighet med denna uppenbarelse lefver
människan med den djupa och riktiga
öfvertygelsen om sitt lifs evighetsart. Men då lifvet,
tack vare vanan och omgifningen, sökes i den
»djuriska personlighetens» fortgående bortdöende,
så förefaller det ögonblick, hvari medvetandet om
alla naturliga drifters intenhet inträder, såsom
ett upphörande af lifvet själf. I själfva verket
utgör dock detta inträdande stillestånd det eviga
förnuftets uppvaknande till klar insikt om lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
