Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsfriheten och dess inflytande på samhällslifvet och religionen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva de erhållit genom att i någon mon faktiskt
sluta sig till de grundsatser, som stå i rak strid
mot deras väsende och en dag skola bringa dem på
fall. Det är icke i följd af statskyrkosystemet utan
trots det hätska motståndet från dess banerförare,
som den vidsträckta andliga rörelsen i vårt och
andra länder utvecklat sig på de senaste åren, så
inom som utom statskyrkornas sköte: den hämmade
lifskraften har så tillvida redan sprängt sönder en
del af de åldriga, hvitmenade murarne.
För att nu komma till de särskilda
jemförelsepunkterna vill jag först påpeka det förhållandet, att
den religiösa ståndsskilnaden mellan olika kyrkor
leder till att försämra den kristliga karakteren.
Jag har redan uttalat min glädje deröfver, att
många gudfruktiga personer finnas inom
statskyrkornas sköte, så väl de protestantiska som de
katolska, men å andra sidan kan ej ett visst antal
personer beklädas med orättvisa företräden framför
andra och uppfostras till att brösta sig öfver
verldsliga utmärkelser och lita på statens omedelbara skydd
och understöd, så väl materielt som moraliskt, utan
skada för sina karakterer. Denna deras falska och
skefva ställning alstrar hos dem en djup misströstan
till, ja, ofta förakt för de andliga krafter, hvilka
Gud gifvit sin församling till dess enda stöd och
värn. Sålunda får man ofta höra uppriktige
statskyrkans försvarare påstå, att om »kyrkan» mistade
statens understöd, skulle hon ej kunna underhålla
sina inrättningar, ej heller fullgöra sin Mästares
uppdrag i verlden. Desse ha så länge vant sig vid
kryckor, att de tro sina ben vara förlamade, då de
endast äro styfva af brist på rörelse. Har det
verkligen kommit derhän, att pingstlöftet, den
allsmäktige Andens ständiga närvaro, Kristi kärleks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
