Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Kriget och religionen under den kristna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människorna äro religiöst folk; krig kännetecknar mänsklig
storslagenhet, fred är en sak för bävrar och får.”
De primitiva magiskt-religiösa elementen
kommo även till synes i de officiella kristna — i all
synnerhet de katolska — kyrkornas krigsriter. Sålunda
har ”vapnens välsignande” starkt tycke av
besvärjelse och sejd, ty ”välsignelse” (benedictio) över de
egna vapnen innebär ”illsignelse” (maledictio) över
fiendens. Likaledes hava helgonbilders och andra
religiösa bilders användning i krig (hela laster av
helgonbilder sändes till den ryska hären under kriget
med Japan) en stark magisk prägel. Den teologiska
uppfattningen av kriget som en gudomlig inrättning,
den filosofiska och den naturvetenskapliga därav
såsom en lagbunden företeelse, bottna alla i en mer
eller mindre fatalistisk uppfattning av människolivet,
som, strängt taget, upphäver all mänsklig
ansvarighet.
Den speciellt teologiska uppfattningen går ytterst
tillbaka till ödesmakterna, som verka blint; i dess
nuvarande utbildade form intager den i huvudsak den
reformerade israelitiska profetismens ståndpunkt,
att krigen utgöra ett straff för folkens synder.
Ödesmakterna hava visserligen i denna uppfattning
antagit personlig karaktär, men de verka fortfarande
som ett blint öde: ”straffet” drabbar i regeln de
oskyldiga. Detta var det crux, som ständigt plågade de
djupaste tänkarna i Israel: ”Det går den rättfärdige
såsom om han gjort den ogudaktiges gärningar”.
Lösningen på den pinsamma gåtan fann man i
gudomligheten, från vilken både ont och gott, lycka och
ofärd emenerade: ”Jag (Jahve), som bildar både ljus
och skapar mörker, som giver lycka och skapar
”ofärd” (Esaja 45:7). Den djupsinnige tänkaren
Job uttalar mitt under ordstriden med Satan, som
med Jahves tillåtelse ansatte honom, samma tanke:
”Hava vi fått gott av Gud, skulle vi då icke ock
mottaga det onda”. (Job 2:10). Och Israels
djupsinnigaste tänkare, Amos, säger: ”Sker en olycka i en stad
utan att Jahve har vållat den?” (Amos 3:6.) Och de
grymmaste utrotningskrig föras, såsom förut
påpekats, på Jahves befallning utan moraliska hänsyn.
Det är alltså de israelitiska krigens ödesgudomlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
