Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också Adlersparre i ett af sina bref om dylika, äfven på
hans tid förekommande öfverdriften »Platen säger, att
Halle- och Hunneberg skapat Torstensson; hvad skulle då
ej den mycket högre Åreskutan skapa!»
Säkert är emellertid, att hembygdens storslagna
natur gjort ett djupt intryck på Adlersparres unga sinne,
och ännu i sina sista lefnadsår dröjde han gärna vid
minnet af densamma. Kanske ligger det ock någon
sanning i följande ord af dr Otto Sjögren om jämtländingen
och hans karaktär — åtminstone sådan han var fordom,
medan han var mindre »civiliserad» än nu för tiden —
samt om Adlersparres släkttycke med honom: »Sluten
inom sig själf, lugn, allvarlig och drömmande, bär den
högväxte, nordiskt danade jämtländingen prägeln af en
sinnets ro, som ej förspridts i det rörliga människolifvets
äflan och trängsel. Han är trög, men det slumrar en
samlad kraft inom honom. Hans sinne är som en bred,
saktmodig älf, men utför händelsernas branter, i
lidelsernas brus kan det störta fram med Tännforsens
öfverväldigande styrka. I hufvuddragen af sin karaktär röjde
helt visst Georg Adlersparre, att han var jämtländing.»
Sedan hedenhös har Jämtlands befolkning varit
ömtåligt rädd om sin frihet och själständighet. Det hände
därför, när på sin tid både danska och svenska kungar
ville samtidigt utkräfva skatt af jämtarne, att bådas
skatteindrifvare stundom blefvo rätt hårdhändt behandlade
och tomhändt bortkörda. Om det nu varit för detta
urnordiska skaplynne hos jämtländingen, eller för det något
hårda jämtländska klimatet, faktiskt är emellertid att
aristokratiska praktblommor i flydda tider aldrig kunnat
trifvas rätt väl i de skarpa fjällvindarnes lek häruppe
vid Storsjöns stränder, utan hafva de adelsfamiljer, som
fordom förirrat sig hit upp, icke sällan blifvit smittade af den
jämtländska sinnesarten och äfven genom gifte beblandat
sig med ofrälse, till fasa för sina i sydligare delar af
landet bosatta släktingar.
Detta jämtländska skaplynne, hvilket skulle blifva
så förherrskande hos Georg Adlersparre, hade äfven gjort
sig gällande hos hans förfäder. Hans son Carl August säger
i sitt arbete »1809 års revolution och dess män» härom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
