Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Även till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han är en liten dagdrivande posör av det slag, som numera
träffas i alla klasser.
Sist jag såg honom hade han nya vackra kläder,
promenadkäpp och glasögon ...
Men jag har även träffat en annan samhällsbyggare här.
Hans stuga ligger inte långt från min, och han kommer in
till mig då och då.
Han bär inte glasögon och bjuder inte ut några
revolutionära skrifter. Han verkar mera i det tysta.
Det är en enkel, hederlig stenhuggare med hårda,
kraftiga nävar och ett par stora blå ögon, där det ofta leker en
glimt av god och stillsam humor. Han tuggar snus, såsom
han lärde sig i sin barndom, har för övrigt föga kontakt
med kulturen och hycklar heller ingen lärdom.
Men jag tycker om honom, ty han är en uppriktig man,
han är helt verklighet. Jag längtar stundom efter hans
besök, och ibland händer det, att jag går bort till honom och
sitter i hans stuga en kvällstund.
Hans hem är ett vanligt arbetarhem mecl tarvliga och
ran-kiga möbler; på väggarna har han inga porträtt av
lärofäderna, jag finner i stället ett stort porträtt av kung Oscar,
ett par andra oljetryck, ett par fotografier av gamla
arbetslag och en vackert broderad väggbonad, där orden "Mitt
hem är min lycka" lysa emot mig i stora prydliga bokstäver.
Stugan är full med barn, men husfadern visar en rörande
kärlek till dem alla. Han känner deras små personligheter
— 53 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
