Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla fräste helvetets outsläckliga lågor, djävulen och hela
hans onda följe gick grinande omkring och slog dem med
piskor och spön, svärmar av ohyra slogo ned på dem ooh
sögo deras blod, ormar med ettriga gaddar slingrade sig
kring dem. En del scener voro så löjliga, att gossen glömde
avsiktens ryslighet och måste skratta.
Men att skratta åt detta — nej, det var säkert inte rätt,
hur kunde han bara våga det? Det var synd. Och det for
igenom honom, att han själv redan gjort mycket synd;
tänkte han på det riktigt, så var det inte litet. ..
Han ryste åter och kände sig mycket illa till mods. Men
den söta syréndoften steg upp genom hans näsborrar, och
från äppelträdet föll ibland ett blomblad ned över boken och
lade sig i hans knä.
Då kom modern ut genom dörren med en potatiskorg i
handen.
— Är det sant, det som står i denna boken? undrade
gossen.
Modern tog boken från honom och tittade i den.
— Jaså, sade hon, är det den boken du fått tag i. Ja, visst
är det sant, barn. Det är en gudfruktig bok. Där kan man
få se hur det går en, när man inte gör det som rätt är, utan
bara det som är syndigt och ont.
— Är det sant då, att den onde tar alla dem som syndat ?
— Nej, men, barn!
— 43 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
