Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Till Dan Andersson-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Dan Andersson-minnet
I Pär Lagerkvists sällsamma historia "Det eviga leendet",
där de döda sitta i den tidlösa skymningen och samtala,
framhåller någon av dem att det egentligen är de döda som
betyda något och som äro mest levande — en tanke som inte är
ny men ändå slående. De döda äro fullkomnade, deras liv må
ha varit så eller så. De ha seglat runt, cirkeln är färdig. De
ha gjort och sagt vad de skulle; ingen av dem stiger upp igen
för att korrigera, jämka eller platta till. De ha "gåtans
lösning bakom slutna läppar" och förefaller det inte ibland som
om de sutto där långt borta och logo stort och stilla mot all
vår ävlan och all vår barnsliga vidhängsenhet vid livet. De
dödas värld, vilken rik värld är det icke, ändlös, vid, sugande
som havet!
•Det finns ett ord, en maning av en av de stora döda: dö i
rattan tid! Det är också ett stort ord. Många människor tunna
ut sitt livs värde och resultat genom att haka sig fast vid livet
alltför länge, den iakttagelsen kommer ju redan fram i
bibelordet om att "den som vill bevara sitt liv, han skall mista
det". Snålheten bedrar visheten. De flesta av oss plottra bort
sig, anpassa sig, krypa, stympa sig bara för att få behålla
livet, fortsätta existera. Elden falnar, anden, som kanske en
’400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
