- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
385

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Edith Södergran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

parkskog. I -dikten ligger den numera någonstans östanom sol
och västanom måne, de gamla träden omkring den ha blivit
hemlighetsfulla andeväsen med talande tungor".

Vad som karakteriserar Edith Södergrans diktning är först
och främst ursprungligheten och den häftiga glöden. Hennes
form är i högsta grad okonventionell, hennes bilder djärva,
strålande, självskapade. Rim använder hon nästan aldrig och
då mer på en slump, formen är oftast oregelbunden. Hennes
dikt har alltså inga egenskaper som kunna skapa popularitet.
Under hennes livstid blev den också ganska samvetsgrant
nedhånad, begabbad och utskrattad. När hennes andra bok,
"Septemberlyran", utkom, fanns det, skriver Hemmer,
knappast någon svensk tidning, där ej någon yrkesskrattare lät
sitt ljus lysa genom att förlöjliga hennes dikter. Det var blott
en och annan av de verkligt litterata jämte en grupp unga
litterära vildfåglar som var på hennes sida. Själv stod hon
trotsig och stolt utanför larmet och hennes egen visshet,
hennes egen självkänsla ökades blott i samma mån som hånet
sprutade över henne. Hon var alltför betagen av flyktens
salighet för att imponeras av paddornas kväkande i
sumpmarkerna. "Jag är säll att hava gjort dessa dikter", skriver
hon med trotsig sanning. "Det finns intet mått med vilket
man kan mäta vidden av den tjänst förlaget gjort mig i det
det utgivit dem." I samma mån som nöden grinar henne till
mötes och döden närmar sig, känner hon sig lyckliggjord
av sitt öde och sin kallelse.

"O, att vara den rikaste!
Att ha skrivet på sin panna
att leka ödets underliga lek
på nödens bud."

25 —J(Indel, Poesi.

385

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free