Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Edith Södergran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edith Södergran
Den unga svenskspråkiga dikten har inte haft någon mer
brinnande ande, ingen som mer extatiskt och mer helt
hängivit sig åt diktningens kall, än den unga, för några år
sedan bortgångna, finländska skaldinnan Edith Södergran.
Den ende som man i fråga 0111 våldsam lidelse skulle kunna
ställa jämsides vore väl Dan Andersson, men fråga är om
inte elden stiger i högre flamma hos den förstnämnda,
samtidigt som den lyriska utformningen är mer ursprunglig och
mer plastisk. Hennes inspiration är våldsam, febril,
sprängande, hennes dikt griper efter stjärnorna, den är sannerligen
"en gudadans på gudaberget dansad". Hela det stora
out-rannsakliga, sköna livet lever i denna tidigt dödsdömda och
gränslöst ensamma kvinnas själ, som vill "bryta stycken ur
himlen" och "viga hela världen åt framtiden". Nietzsche
var en av hennes lärare och profeter och hennes lyrik var
lika väldig och svindlande som mästarens. Liksom hans steg
hennes skönhetslidelse och självkänsla ända till vanvettets
gräns — det gudaingivna vanvettets. Liksom han ställde hon
oerhörda krav på sig själv.
"O, örn vilken sötma i dina vingars flykt.
Skall du tiga såsom allting?
Vill du kanske dikta ? Du skall aldrig dikta mer.
Varje dikt skall vara sönderrivandet utav en dikt,
icke dikt, men klomärken."
’383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
