Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Funktionalismens tidevarv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människorna verkligen bli så torra och mekaniserade att det
roliga och stämningsmättade ingenting mer betyder? Det
förefaller verkligen som om den genuina kulturmänniskan
endast hade förakt för dylikt. Då kan man endast beklaga
detta för hennes egen skull.
När jag tänker på framtiden tänker jag igen på den gode
Fouriers falangstärer med centralkök och f. ö. ett högst
ändamålsenligt kasernsystem, där allt var noga inritat, där
uppfostran skedde i själlöst rationaliserade plantskolor och livets
gyllne träd inte längre gav någon skugga. När jag under
ynglingaåren tänkte på denna planritning till ett
framtidssamhälle, ryggade jag alltid instinktivt tillbaka, men jag
kände samtidigt, att det var onödigt att rädas. Människonia äro
inte sådana, menade jag, att de någonsin skulle kunna finna
sig i ett dylikt konstruerat himmelrike — hellre vilja de fara
illa än leva sitt liv i en kasernvärld. Men det ser verkligen ut,
som om vi nu genom mekanisering och funktionalism och
andra ismer vore på god väg till detta fyrkantiga och
väl-uträknade paradis. Jag hoppas dock att det är fler än jag som
önska licens för bosättning utanför detsamma, där
äventyrets och barnslighetens krokvägar gå fram!
Nå, när tiden är inne kommer det måhända en reaktion
mot det alltför praktiska. Och det är, som sagt, klart att det
nu i funktionalismen finns en del värdefullt att taga vara på,
liksom det fanns t. ex. i det modernistiska måleriet. Detta
senare var en modeströmning i sitt slag med mycken
själlöshet och tom pretention men också med värdefulla och
fruktbara möjligheter. Det är väl på liknande sätt med
modernismen beträffande bostäder, hem och levnadssätt. Man får
väl åtminstone anta, att det överdrivna, det kallt teoretiska
och konstruerade, med tiden faller undan för att lämna kvar
’334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
