Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Svensk litteratur efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
optimism följer en pessimism som dock ar starkt
viljebeto-nad i sitt sökande efter en positiv linje. Många hårda och
orättvisa domar ha fällts från arbetarnas eget läger över
dessa arbetardiktare, vilka förebråtts för att de "bytt om
samhällsklass", hemfallit åt en osocial individualism o. s. v.
Det må vara att en och annan av de åsyftade med åren fått
en alltför borgerlig inriktning. På det hela taget ha deras
insatser dock förvisso i betydande grad bidragit till en
fördjupning av mentaliteten inom arbetarklassen. De ha över
hela linjen hävdat den andliga kampen, den religiösa,
bildningskampen i vidaste mening. Detta har, enligt min mening,
varit en tillgång, en insats som — långt ifrån att vara till
skada — varit av stor nytta i det folkliga kulturarbetet. Vad
man velat säga är kort och enkelt uttryckt detta: höj er,
frigör er andligen! Det verk som härutinnan gjorts är
kanske för tidigt att nu bedöma, visst är att det en gång skall
erkännas. För tusenden av unga arbetare har det bidragit
att vidga den andliga intressesfären.
Nyligen gick genom en del av arbetarpressen en
artikelserie — lika mångordig som ytlig — där vissa av
arbetar-diktarna framställdes som "utrensningsprodukter från
arbetarrörelsen". Detta tal skall ej här bemötas, jag vill endast
konstatera ovederhäftigheten däri. Som typ för dessa
"reaktionära" arbetardiktare framhölls där, som eljest många
gånger gjorts, Erik Lindorm. Det är sant att Lindorm med åren
synes ha mer och mer växt in i det borgerliga samhället och
att han som journalist och kåsör stundom kommit
kälkbor-gerligheten nära. Men om man bortser från journalistiken
och sättet att personligen inrätta sig i samhällslivet — och
det har man skyldighet till då man bedömer honom som
diktare — finns ingen grund att framställa Lindorm som
2S5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
