- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
241

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Religionens innersta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ont för dem. Där ha ni hela tanken, hela, den enda som

finnes.–Människorna äro onda, därför att de inte veta

att de äro goda. När de kommit till insikt därom, skola de

ej längre kränka de små.–Den som kan lära världen att

människorna äro goda, han bringar världen till sin
fullbordan". — "Jag ber till allt", säger han längre fram. "Ser ni
spindeln, som kryper på väggen? Jag betraktar honom och
tackar för att han kryper."

Det är som vore de talade i yrsel, dessa underbara ord,
och mången anser dem naturligtvis vanvettiga. Men det är
ett gudomligt vanvett, en gudomlig yrsel, som de stamma
ur, ett vanvett, som med sitt ljus genombränner all världens
klokskap.

Det ligger någon sanning i dr Poul Bjerres ord, att vi
nu stå inför en djup och radikal förnyelse av gudsbegreppet,
den mest genomgripande som ägt rum under två tusen år.
Ej så, som skulle icke de stora religiösa människorna, kända
och okända, i alla tider ha fattat gudsbegreppet i dess renhet
— var och en vars religion varit verkligt levande har gjort
det, medvetet eller omedvetet. Men de populära
föreställningarna, de gamla stelnade formerna duga icke längre, de
måste falla. De ha tjänat ut. Framtidens religion måste vara
fri och personlig. De gamla lärarna visste mera än de av
fruktan för att misstolkas vågade uttala. — "I kunnen ännu
icke bära det", heter det. Efter detta outtalade måste vi nu
böja oss och lyssna.

(1923)

10 — Jündcl, Poesi.

241

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free