Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin vattniga blick så gott han kan. Författaren ville säga:
Jag ger fan i alltsammans! Jag orkar inte med eländet längre.
Men han behärskar sig och frågar om man inte kunde göra
ett nytt papper, större. Det överväger handlanden. Det är
så att det finns en räkning också som inte blivit reglerad, se.
Då kunde det tas med på den nya växeln.
Och det finner författaren vara ett vänligt bud. Om vi får
skriva sexhundra jämt, säger han, så blir det en tia över som
jag kan få handla för i kväll?
Den lille rödhårige mannen nickar och väger honom åter
på sin lilla våg. — Hans hjärna arbetar. Hur skulle han ställa
sig till att jag toge en inteckning i fastigheten? frågar han
plötsligt och blir mycket ivrig. Det vore liksom en säkerhet, se.
Det vore kanske trevligast för oss båda, småler den andre.
Och så följer handelsmannen honom till butiken och väger
upp vad han skall ha.
Då kommer jag ut en dag och tittar på huset, se, så får
vi se sen då. Och författaren säger: ja, javisst, välkommen
då. Och tack.
Flera dagars spänning är över nu, men han är inte glad.
Han tycker att ryggsäcken är tung att bära. Han är trött,
ville gråta. Han går i det kvällande skimret av
sommardagern, som letar och smeker sig in i alla skrymslen och kring
alla träd. Näktergalarna sjunger efter hela stranden och borta
från orkidéholmen. Hemma blommar det efter alla gångar
och över terrasserna. Hagtornsbuskarna står som unga
brudar i skymningen. Silverarv och krypflox slingrar sig i
sten-springorna. Han slänger av sig ryggsäcken och går ned till
sjön, far ut med ekan på det blanka vattnet, som nu skimrar
i svart och silver och mörk purpur. Han känner åter lugn.
Han börjar åter känna enhet med allt. Djupt inne i bröstet
•141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
