Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppfostringsanstalten Sonnenberg af G. Rundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och upprätthållande, utan verkar framför allt moraliskt på våra lärjungar.
För mången är det dessutom en hjälp vid öfvergången från
anstaltslifvet till den yttre sammanlefnaden med andra.“
“Skyddslingarna bli i våra privatanstalter icke helt aflägsnade
från familje- och samfundslif, utan bli genom det lifliga intresse
och den välvilliga sympati, som från alla håll träda dem till mötes,
dragna och närmade till den yttre världen. Allt detta skulle icke
komma en uteslutande statsanstalt till godo, åtminstone icke i samma mått.
Vid en sådan skulle dessutom vara fästadt straffanstaltens odium, hvilket
man för skyddslingar af 14—16 års ålder under alla omständigheter
bör undvika.“
Vid jämförelse mellan de schweiziska och tyska anstalterna är en
omständighet afgjordt till de förras fördel: de ha en verklig husmoder.
I de stora tyska anstalterna med hundratals gossar, sakna dessa i
allmänhet allt kvinnligt inflytande på sin utveckling. Och i de enligt
familjesystemet — efter “Rauhes Haus“ — inrättade, där “familjen“
består af 12—15 gossar jämte en eller två manliga uppfostrare, är
namnet familj endast och allenast ett namn, då just det saknas som
annars utgör familjens centrum. I Schweiz åter, t. ex. Sonnenberg,
Schlieren, Landorf etc. bildas visserligen de s. k. familjerna äfven af
en gossflock med en lärare, och så till vida är beteckningen äfven där
namn mer än verklighet. Men det hela saknar likväl icke husmoderns
sammanhållande makt, ty hela anstalten, i hvilken aldrig fostras mer än
40—60 gossar samtidigt, bildar en enda stor familj, som ju dagligen
samlas och ledes under föreståndarens och husmoderns ögon. Och det
är alls icke någon oviktig sak att husmodern vid dessa anstalter just är
föreståndarens hustru. Att föreståndarens arbete därigenom underlättas
— ty hvad som utgör hans intresse, anstaltens framgång och heder,
det bör framför alla andra ligga hans hustru om hjärtat —, det är
i och för sig en afsevärd fördel. Men det viktigaste är att så mycket
som möjligt af lifvet i ett hem måtte få öfva sitt inflytande på
alumnernas utveckling.
I motsats mot en sådan anordning har ju ock uppställts den
grundsatsen att föreståndaren bör vara öfverordnad samtliga sina medhjälpare
— således äfven husmodern — för att kunna opartiskt upptaga och
bedöma till äfventyrs förekommande klagomål. Men utom att det ju
alltid finnes högre instans att tillgå, kan därpå svaras, att hvad som
är det rätta och i alla tider kommer att äga rum i tusentals smärre
hem, det bör ock vara det rätta att efterlikna i det större hem, som
kallas uppfostringsanstalt. Det är till fördel för det hela om det alls
icke kan falla gossarne in att hos föreståndaren klaga på husmodern.
Är denna i förhållande till föreståndaren underordnad, så får hon icke
heller i förhållande till gossarne samma ställning af den stora
gossfamiljens moderliga medelpunkt som hon skulle intaga, om hon vore
föreståndarens hustru.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
